Sådär! Nu var det avklarat. Och med tanke på hur mycket jag har tjatat om det här med löpning nu så skulle jag inte våga visa mig här om jag inte satte personligt rekord, hehe. Så för att vara riktigt säker på att inte misslyckas basunerade jag ut budskapet på Facebook precis innan start. PUH! Gissa om jag ångrade det en miljon gånger under loppet. Jamen det visade sig faktiskt att social press ÄR viktig.

Dagen:


Cissi väntades under eken på Östermalms IP när jag kom. Då, vid 10-tiden, var det riktigt kallt, blåsigt och regnet hängde i luften... Cissis mål; göra personbästa. Resultat PB. Grattis!!


... snart var Johan Bjelke på plats, all the way från Funäsdalen. Mål; under 4 timmar. Resultat; 3.58. Grattis!!


Choicedirektören Daniel Stenbäck (tv) var laddad och gjorde en grymt bra tid; 3,39. Hallbäcks mål var i år, med skadad vad, att ta sig runt. Och det gjorde han på ungefär samma tid som mig, fast jag var helt frisk alltså.


Och så jag och Svensson då. Bestämde oss för att börja att springa ihop. Trodde det skulle hålla i 2 km men inte... Höll ihop hela 2,8 mil i 5.35 tempo och hade riktigt kul. Sen började helvetet på riktigt. I ungefär 5 km kunde jag bara tänka på hur jag skulle kunna göra sorti på ett snyggt sätt. Att INTE klara PB var otänkbart, samtidigt som jag inte orkade ta ett steg till. Kramp i magen och hjärnan kunde inte tänka bra tankar. Gick snyftandes fram till sjukvårdarna på Söder Mälarstrand för att få lite sympati och möjligen skjuts tillbaka till Stadion. Kan man luras om en trasig hälsena. Nej, det kan man inte så jag frågade bara hur långt det var kvar till nästa sjukvårdare och fortsatte sedan iväg. Någonstans på Västerbron släppte det igen och jag kom in i andra andningen och orkade så hela vägen i mål. Till och med kraft att "spurta" på Stadion. Målgång; 4.10!! En obeskrivlig lycka!! Och Svensson då? Jodå; han kom i mål på fantastiska 4.04. Grattis!!

Eftersnack och lyckliga ansikten. Sedan pizza och rödvin. Och jag går fortfarande omkring i ett obeskrivligt lyckorus. Eller går och går... stapplar fram efter bästa förmåga med en grym träningsvärk i låren. Inga trappor om jag får be!

Ja, det var Stockholm Marathon 2011 - skönt att det är avklarat men samtidigt väldigt tomt. Dags att sätta nya mål.

/Tanja