Just hemkommen efter en riktigt mysig kväll på Söder. Min kompis Jill ringde och bjöd med mig på konsert på Södra Teatern. Jag var tredjehandsvalet då två av hennes andra kompisar avbokat. Men som hon sa, när vi satt och moffade pannkakor innan föreställningen, - det blir ofta bättre när det inte blir exakt som man tänkt sig. Hon är skön i sitt sätt att alltid tänka positivt.

- Rebecka Törnqvist är det, sa hon. Gillar du henne?
- Ja, absolut, sa jag och tänkte på Anna Ternheim.
Och ju mer Jill pratade om låtar som jag aldrig hört talas om så förstod jag att jag knappt visste men denna Rebecka var. Men föreställningen var verkligen super trots ett väldigt lugnt tempo rakt igenom hela showen. Men hennes röst - fantastisk! Klockrena toner. Fenomenala musiker. Och miljön på Södra Teatern gör förstås sitt till.

Vissa ställen har man goda minnen till och då gillar man dem lite extra. Så är det för mig där uppe vid Mose Backe.

När jag lämnat Södra Teatern och strosade hemåt på Söders gator kom jag på vad min gudson sa häromdagen. Vi pratade just om något på söder då Richard sa:
- Typiskt såna där söderkusar.
Men menade förstås söderkisar, haha. Det var väl gulligt.
Ja, så gick jag där och småskrattade för mig själv.
Söderkusar.

/Tanja