Det blev så uppenbart. När jag gick ut från Waterfront i torsdags. Såg en man som stod och kissade mot husväggen mitt emot. Tittade bort. Mest för att undvika stryk, tänkte jag. Ja typ att han skulle bli arg om jag stirrade och så. Man vet ju aldrig. Samtidigt kom en mörk, väldigt stor man mot mig och frågade på engelska om detta var ett Scandic hotell. Om jag jobbade där osv…

Redan lite skärrad av den kissande mannen, svarade jag på alla frågor som han ställde. Snart förstod jag att han var ute efter att söka jobb i Stockholm. Automatiskt ville jag då liksom hjälpa honom med alla tänkbara tips. Utan att veta något som helst om denne okända man. Strange! Inte heller slutade jag att lämna massa goda råd när jag insåg att han hörde ihop med den kissande mannen. Jag ville liksom lösa hans problem… Utan att tänka mig för. Hmmm.

När jag lämnade dem för att promenera hemåt blev jag skärrad. Tänk om de hade rånat mig. Distraherat mig och sen tjuvat (ja, har varit med om det förr). Grävde i fickorna. I väskan. Allt på plats. Vände mig om. Då tyckte jag allt att de stirrade efter mig. Kanske med ett vapen innanför den stora, mörkblå dunjackan. Fjällräven. Jag gick en omväg hem för att försäkra mig att ingen följde efter… PUH! Ja, med lite livlig fantasi kan man få den mest tråkiga händelse att bli ett riktigt äventyr, hehe.

Jamen just detta med att lämna goda råd, kanske helt felaktiga, blev som sagt väldigt tydligt. Och jag kunde konstatera att det är så jag gör bara. Nästan alltid. Någon har ett problem. Ett stort, ett litet eller ett livsavgörande. Ja, nog sjutton försöker jag presentera en lösning för vederbörande. Fort. Så att inte personen ska behöva lida längre än nödvändigt. Så att alla ska bli glada igen. Får skratta. Ha roligt. Må bra. Men det är ju förstås inte helt rätt.

Tänkte på min pappa. Att jag ofta saknar hans goda råd. Men när jag funderade vidare så kom jag fram till att han aldrig lämnade några goda råd. Han bara ställde frågor som resulterade i att jag själv tvingades tänka i nya banor. Och utifrån det sedan kunde lösa problemet. Så vill jag också bli. Vis. Och om jag nu får lämna ett gott råd så är det träna på just detta. Med start idag.

/Tanja