Hörde mig själv säga det. Det lät faktiskt lite kul. "Nej, jag måste jobba hela helgen så jag hinner med det som ska göras på jobbet i veckan". Ja, ibland blir det så. Måste ändå erkänna att jag gillar det. Och nästa vecka är lite speciell också.
Imorgon har jag begravning för lilla morfar så redan ikväll kommer syrran med familj upp till mig. De har varit i Thailand i tre veckor och jag gjorde en riktigt snygg manöver för att komma undan matlagningen. Jag frågade min gudson; vad är du mest sugen på att äta efter tre veckor i Thailand? Vad har du verkligen längtat efter? Jag hoppades på svar som falukorv och makaroner eller köttfärssås med spagetti; ja sånt som jag åtminstone kan få ihop hjälpligt. Men min gudson känner mig bättre än så och svarade så fantastiskt bra: "Pizza". Till syrran sa jag sen att jag tänkt göra slottsstek, gräddsås, gelé och inlagd gurka; men om Richard nu absolut vill ha pizza så... Ja, men si den gubben gick hon bara nästan på.
Pizza blir det i alla fall. Och jag är värd det efter en mils löpning på rena isgator. DET var galet jobbigt kan jag säga. Till och med pulsa i halvmeters blötsnö framstår som rena barnleken i jämförelse.
Tisdag blir det
Trendrapport för hela slanten och det ska bli så fantastiskt roligt. 60 personer var max. Ja, nu är vi totalt 70 och en härlig dag av utmaning väntar. Vi har planerat in så himla mycket roliga effektgrejer under dagen. Ja, som jag naturligtvis berättar om på onsdag. Fotograf är anlitad så vi har många härliga bilder att se fram emot.
Och sonen ringde. Samtalet jag väntat på var kommet. Hörde direkt på tonfallet att något inte bra hade hänt. Men han pratade, han var inte medvetslös denna gång, han levde, det var inte sjukhuset som ringde utan han själv, så jag gick inte helt i taket. Jodå, ett avslitet ligament i knät var vad denna säsong i Verbier hade att bjuda. Tråkigt förstås att inte kunna åka bräda på ett tag (men det innebär också att jag kan känna mig lite lugnare i fem veckor) men ändå tacksam att det inte var värre denna gång.
Som förra året!
Nä, nu måste jag jobba vidare - så jag hinner jobba. Är detta möjligen en trend? Ja - på tisdag vet vi svaret.
/Tanja