Ja, så brukar det heta. Men riktigt så illa är det inte. Med situationen alltså. Men nästan. Så tomt här ikväll. Vinkade adjö till sonen på Arlanda i morse. "Ses om ett halvår" skrev han på sin status på fb. Och även om inte det gäller mig - ska förstås åka till Verbier och hälsa på - så känns den. Situationen.
Färdigpackad och redo för avresa... Förstår ju att det måste vara helt underbart. Vilket liv. Svischa ner för alptopparna på dagarna, jobba på toppkrog i toppteam på kvällarna och kanske lite lugnt festande på nätterna. Lite lugnt, right! Och jag vill verkligen att han ska åka. Vilka fantastiska möjligheter! Men... två saker att hantera; oro och saknad... Borde ju vara härdad kan jag tycka. Det är ju tredje året. Men...
...Redan saknar jag stöket här hemma. Sånt som jag annars blir irriterad på. Kläder utspridda. Disk lite här och var. Kockkläder som stinker matos. Musik och TV på samtidigt. Som tur var lämnade han sängen obäddad. Och för att göra saknaden liten mindre valde jag i kväll en av sonens playlists på Spotify; "mysigt shit" heter den. Riktigt bra faktiskt. Fastnade i en gammal favorit "Escobar". Har jag inte lyssnat på på väldigt länge...
Situationen. Hur är den? Situationen i Stockholm då.
För en gång skull hade jag kontanter när jag kom ut från min lilla Ica-butik och då slog jag till. Hade faktiskt fått uppmaning från en kompis på fb att köpa den. Situation Stockholm. Göra något bra liksom. Det kändes bra. Trots att det var Christer Sjögren som prydde omslaget. Nåväl. Jag kan bara i min tur uppmana dig till köp. För en del människor är faktiskt situationen ohållbar på riktigt. Och det är snart jul. Tillsammans kan vi säkert göra situationen åtminstone bara nästan ohållbar. Vi kan väl försöka!? Göra det bästa av situationen. Okej.
/Tanja