Dålig planering. Dödsskjutning. Och Ornellaia. Helgen i korta drag. I lite längre drag låter den som följer...

Sonen fyllde 20 år igår men på torsdagen kom han på att det var på fredagen som han skulle fira födelsedagen med polarna vilket skulle innebära för- och efterfest hemma. Mammi inte välkommen att vara med. Var ta vägen? Min vän Lisa "körde ut" sin kille och öppnade upp sitt hem för en trött, förkyld, förpassad mamma och ett skönt soffhäng väntade. Med myskläder på och väskan packad med den heliga Ornellaian som jag köpte i Toscana, gav jag mig så iväg ner i t-banan.

På väg till Lisa - Står på perrongen på Rådhusets tunnelbanestation. Ser det ena tåget efter det andra bara passera. Stannar inte. Ingen info. Hör plötsligt massa civilpoliser som stoppar olika personer där nere under jorden, muddrar dem, pratar lite hetsigt. Som i en actionrulle. Känns helt overkligt. Hör ett par killar säga något om dödsskjutning på Scheelegatan och jag vet direkt. Känner det. Panik. Jag har precis innan rekommenderat sonen med kompisar att gå Scheelegatan upp för att hitta en restaurang som har plats för obokade gäster. Ringer till sonen. Jag är hundra procent säker på att han varit på plats där det hände. Inget svar. Ringer igen. Han svarar. Puh! Änglavakt igen. De har klarat sig undan det hela. Men det var nära ögat. Jag sätter mig i en taxi och åker till Lisa. Rädd. Och vi är väl värda Ornellaian (som var helt fantastisk) när vi sjunker ner i den mjuka soffan. Efter midnatt tar jag en taxi hem igen. Fortfarande skärrad.

Lördag morgon. Ungdomar utspridda på golvet i lägenheten med halvdruckna ölburkar bredvid sig. Jag vädrar snabbt ut ångorna från nattens bravader och råkar av "misstag" väcka dem lite tidigt. Vill ju höra allt om gårdagen. Och så vill jag adventspynta och städa förstås. 20-åringar, vuxna men ändå inte. De är verkligen härliga. Och jag fick höra...

Resten av helgen blev något lugnare med släktkalas och tårta. Snowboardinköp. Och ett par besök till Scheelegatan. Kan inte förstå att det hände här. Hemma på Kungsholmen. I närheten av Sveriges största polisstation. Klockan halv åtta på kvällen då det kryllar av människor på gatan. Otäckt! Orolig!

Och på fredag lämnar sonen Sverige för ytterligare en säsong i Verbier. Hur ska man inte vara orolig som förälder. Förra året slutade med bruten nacke. Året innan kraftig hjärnskakning. Bruten arm två gånger. Och nu nästan hamnat i skottlinjen vid en dödsskjutning. Hur många gånger kan man få änglavakt? Många. Please... Jag är så tacksam.

/Tanja