"Härifrån ser Globen ut precis som vanligt. Skillnaden är att det är alldeles tyst. Det enda som möjligtvis hörs är vindens sus i trädkronorna. På närmast armlängds avstånd glider de kolossala färjorna förbi utanför ditt fönster. Alldeles ljudlöst."

Ja, så böjrar en copytext som Fredrik på Kompago skrivit till oss. När jag fick den för sisådär sju månader sedan, tyckte jag att den var så fin. Så rätt känsla. Använde den bland annat här men också i broschyr. Tänkte ibland på att jag inte riktigt förstod texten. Men vad gjorde det. Den var skön...

Några månader senare såg jag DEN. Stod med kameran ute på terrassen här på Högberga. Solnedgång. Färjor som ljudlöst glider förbi. Och...


... just det - längst till höger i bild - Globen. Jag undrade just vad han fått det där med Globen i från. Och om det inte bara förvillade. Typ att någon kanske skulle tro att Högberga låg vid Globen. Men nu förstod jag äntligen. Att man ser ända till Globen från vår terrass alltså. Fråga mig inte hur - hmm, det där med geografi igen, hehe.

Lite skämmigt förstås och var tvungen att bearbeta ett par månader innan jag nu vågar erkänna.

De stora färjorna som ljudlöst glider förbi däremot - de ser jag hela tiden. Typ nu när jag precis kommit tillbaka från en lunch med Christin på Skogshem & Wijk...



Något mer jag såg när jag kom tillbaka var Börje och Max...


... som hade varit och hämtat julgranar till oss idag. Visst är denna mäktigt stor. Nu ska den bara kläs också. Belysningen redan i men precis som det brukar vara varje år i så många stugor - den lyser inte. Det är nog därför Börje inte skrattar så mycket på bilden...


Tove slår in klappar som ska ligga under granen...

Julstämningen börjar smyga sig på här på Högberga. Härifrån som Globen ser ut precis som vanligt.

/Tanja