Ja eller inte bara deppar-dag. Hela helgen. Eller dålig och dålig - den blev misslyckad helt enkelt. Inte så deppig som jag hade tänkt...
Hade bestämt mig för att ha en riktigt tråkig helg och bara vara för mig själv. Ja, för mina nära vänner säger att de tror att sånt kan vara bra. Att inte bara köra på utan stanna upp och reflektera lite. Okej - jag är inte den som är den. Får väl testa då, tänkte jag. Och det har ju inte gått så bra. But god knows I've tried!
På fredagen kom Kicken - undrade vad jag spelade för depparmusik (ja, för jag satsade seriöst, hela registret - hade till och med laddat ner Björn Skifs "Håll mitt hjärta", haha). Byt, tyckte Kicken och vips var det trevlig musik på som gjorde mig glad. Ja, och sällskapet också förstås.
Lördag - köpte en macka och latte på Bulleboden och kurade upp mig i soffan med DI. Ja, för ska man deppa alldeles ensam borde man i alla fall få unna sig lite mys, tyckte jag. Det var ju så himla synd om mig liksom.Snuvig fortfarande och allt. Öppnade tidningen och vips; kunde inte sluta le. Helsida om Högberga Vinfabrik och stor bild på chefen.
Jamen efter det då? Efter att ruset lagt sig något. Jo, jag tog en promenad utmed Norr Mälarstrand med depparmusik i lurarna. Solen strålade, Riddarfjärden glittrade och världen log mot mig. Kungsholmen friade till mig ännu en gång. Hur skulle jag inte kunna bli glad. Satte mig ändå på bryggan och funderade lite för mig själv - det var det närmaste depp jag kunde komma. Och det var ju både skönt och trevligt ju, hehe.
Väl hemma fick jag fatt på min bortresta springkompis på chatten. Han skulle flyga i staterna och hade bokat så att han fick Internet på 10 000 meters höjd. Haja, vad coolt. Självklart ville jag vara med om det. Och jag var nog nära på lika exalterad som vännen. Kunde inte sluta chatta sen, trots darrande händer och flåsande andhämtning. Och snart inte heller sluta skratta. Ibland så jag kiknade; och jag såg framför mig hur han satt där i business class med paranta amerikanskor runt omkring sig och inte kunde sluta skratta han heller. Det var komiskt! Snarare än deppigt.
Och idag - sonen har varit hemma titt som tätt. Stängt av min depparmusik pronto och kopplat in sin egen. Dragit en och annan rolig story från jobbet som gör att man får sig ett hjärtligt skratt. Men jag har försökt se till att ha tråkigt. Jag har tvättat och städat och jag har till och med utsatt mig för den absolut vidrigaste sysslan man (jag) kan göra; bokföring. PUH! Det är det jag sysslar med just nu. Men inte ens det är riktigt tråkigt idag, eftersom man kan sticka i mellan med ett blogginlägg, haha.
Ja, så blev det med den deppar-helgen. But god knows I've tried!
/Tanja