10 dagar kvar. Halvmaran närmar sig med stormsteg. Vi är ganska många från branschen som ska springa. Flera från Team Run4Fun (som du förresten kan följa på Facebook http://www.facebook.com/RunFun. Gilla! Gilla!) De flesta sjukt tävlingsinriktade även om vi försöker hålla igen med dessa känslor och istället gör allt för att pusha varandra framåt i träningen. Ödmjuka - oh yeah!

Just nu - lite diskussion om hur man behåller motivationen hela vägen in i mål. Både i träning och tävling. Nya platser att springa på, nya kläder, ny utrustning, ny musik i lurarna... ja, lite sådant har framkommit. Själv blir jag motiverad av kärlek. Annorlunda? Kanske. Men jag har en bild/film i huvudet som jag aldrig glömmer. Såg den väl för första gången för 2 år sedan. En film med så mycket känslor; kärlek och ömhet. Jag gråter varje gång jag ser den. Den träffar rakt genom hjärtat. Men - den motiverar mig också i att tänka att det finns ingenting som man inte kan klara av. Med vilja. Och kärlek. Ja, du kanske känner igen den och historien bakom. Om sonens starka önskan om att genomföra ett marathon. En grymt kärleksfull pappa som sa JA. Flera lopp blev det. Och slutligen Ironman. Jamen... Se den igen!!! Vilken otrolig människa!

/Tanja